Fredrik Darfors om Zimbabwe

Fördela världsekonomin!

I Zimbabwe är cirka ca 25% av befolkningen smittad av antingen HIV eller AIDS, och ca 80% lever i extrem fattigdom. Detta är bara två, av många faktorer som har resulterat i att över en miljon (ungefär lika många invånare som Stockholmstad) barn står utan föräldrar, utbildning och mat för dagen. Barnen drar sig in mot kåkstäderna där dom livnär sig på bl.a. prostitution och kriminallitet. Barnen som inte har någon tillhörighet behandlas som skit, dom utnyttjas och i ett av världens AIDS tätaste land, våldtas dom på daglig basis.

Utbildningen och informationsspridningen är väldigt låg. Många myter om att har man sex med en oskuld blir man fri från AIDS, cirkulerar bland befolkningen och drabbar naturligtvis främst dom försvarslösa barnen som inte har någon tillhörighet.

För ungefär ett år sedan fick jag anställning som Teamleader över en grupp medlemsvärvare som arbetade under en av Sveriges största biståndsorganisationer.

Våra arbetsuppgifter bestod av att gå runt på gator och torg i centrala Karlstad och värva medlemmar. Alltså få människor att via autogiro varje månad skänka ett valfritt belopp som direkt gick till at förändra situationen i bl.a. Zimbabwe. Det minsta beloppet vi fick värva var 25 kronor i månaden. Oftast gick folk över till andra sidan gatan, låssades va upptagna med telefonen eller liknande för att undvika att bli ”påhoppade” (vilket jag kan förstå).

Men många gånger fick man naturligtvis stopp på någon, körde sitt inmatade manus och kom tillslut fram till saken. Det är pengar det rör sig om.

Ett av mina slutgiltiga argument var att, för 25kr, en kopp kaffe mindre i månaden kan du skicka ett barn i Zimbabwe till skolan i en hel termin och därmed ge ett barn på andra sidan jorden en ljusare framtid. 25 kronor i månaden!! Det har ALLA råd med, utliggare här i Sverige som tigger på gatorna skulle ekonomiskt sett obemärkt kunna avvara det beloppet.

När man skriver på ett autogiro sköt dessutom allt på automatik och man behöver personligen inte lyfta ett finger. Men fortfarande så sätter sig ca 90% av alla man pratar med ute på gatan på tvären och kommer med ursäkter som: ”Nej jag är fattig jag med”. Fattigdomen här i Sverige går inte att i närheten jämföras med Afrikas. Om varje svensk skänkte 25kr i månaden (inte ens en krona om dagen) Skulle vi varje månad kunna skicka iväg ca 225,000,000kr i bistånd. 225,000,000kr!!!

Slå ut det på en tio års period och landet är inte längre ett u-land.

Om vi nu leker med tanken att alla människor som kunde avvara 25kr i månaden världen över verkligen engagerade sig till den lilla gräns att dom skrev upp sig på ett autogiro någonstans så tror jag inte att det skulle ta särskilt lång tid innan u-länder var ett minne blott.

Jag är övertygad om att många är medvetna om att världen ser ut som den gör, hälften av världsbefolkningen lever i överflöd och äter ihjäl sig, medans den andra halvan svälter.

Att visa solidaritet, och om man har möjlighet hjälpa till göra det, borde vara en given självklarhet i dagens medvetna och moderna samhälle!

Andra bloggar om: Zimbabwe, Sverige, Mänskliga Rättigheter, Afrika, Hjälporganisationer,

Gästskribent: Fredrik Darfors