En mans terrorism, en annans frihetskamp

Den somaliska frihetskämpens fader, Sayid Mohammed Abdullah Hassan kallades av engelsmännen för
”Den galne Mullahn”, eftersom han vägrade underkasta sig kolonialmakten och kompromissa om Somalia.
Sett med dagens ögon, skulle han utan tvekan kallas för terrorist.
Somaliska motståndsrörelsen kämpar idag mot en amerikansk sponsrad etiopisk ockupationsmakt.
En motståndskamp som har förenat olika politiska falanger vars primära mål är att befria deras land.
Somalier i diasporan har organiserat sig och deltar från fjärran i motståndskampen genom bland annat ekonomiskt bistånd.
Detta engagemang har lett till ett antal gripanden av svenska och norska medborgare.
Några somalier anklagas för att sponsra terrorism i Somalia.
När är det legitimt att kämpa mot ett olagligt angreppskrig utan att en gång för alla bli stämplad som terrorist?
Tar inte både svenska och norska domstolar parti för ockupationen?

Somalia och Etiopien har varit varandras svurna fiender under oöverskådlig tid.
De har kämpat om allt från mark tvister, religion, geopolitisk hegemoni och mycket mer.
Det är ett otvivelaktigt faktum att trots Etiopiens otaliga fördelar med de koloniala förbindelserna, lyckades de aldrig penetrera Somalias gränsyta och framgångsrikt nå indiska oceanen fram till år 2007. Även i det här fallet har Etiopien ingen anledning att slå sig för bröstet eftersom man med amerikansk hjälp invaderat ett skövlat Somalia, något som av allt att döma inte är speciellt heroiskt.
Vad som däremot är heroisk i sammanhanget är att det plågade folket har organiserat sig för att kämpa mot en amerikansk understödd etiopisk ockupation.
Men också att somalier i diasporan hjälper de sina ekonomiskt, trots att flertalet av dem lever på existensminimum.
Somalia har inte haft en fungerande regering sedan 91, det fanns varken stabilitet eller lag och ordning, diverse krigsherrar har kämpat om makten i landet.
I årtionden har krigsherrar terroriserat och våldfört sig på det somaliska folket.
Därtill har en uppsjö av katastrofer så som torka, hungersnöd samt översvämningar avlöst varandra. Det gör somalier till ett av världens mest hårt beprövade folk.
År 2006 hände något som alla väntat på länge, 11 förenade islamiska domstolar främst från Mogadishu drev ut dessa USA sponsrade krigsherrar. Första gången på 16 år kunde folket känna stabilitet, lag och ordning. De islamiska domstolarna kunde segra eftersom de mobiliserade folket till deras sida. Hela världssamfundet kunde bevittna det somaliska folkets respit från laglöshet och terror som hade rått sedan 91.
Respiten varade i sex månader tills den Etiopiska invasionen, eftersom ett stabilt Somalia är ett hot mot Etiopien. USA vill inte ha några krafter med islam på agendan, hellre ett laglöst Somalia där krigsherrarna härskar fritt.
Att ockupationsmakter förlöjligar sina motståndare är inget nytt. Igår kallades Sayid Mohammed Abdullah Hassan för ”den galne Mullahn”, något som inte påverkade hans långa frihetskamp.
Igår var det Nelson Mandelas ANC, vilka kämpade mot apartheid som stämplades för terrorism. Paradoxalt nog finns ANC än idag med i USA:s lista över terroristiska organisationer.
Idag anklagas somalier i frihetskampens front för terrorism och det är i sig att åsidosätta folkrätten som faktiskt tillåter motstånd mot ockupation.
Alla fredsvänner, stöd somaliska folkets kamp!
Det finns insamlingsbössor hos i princip alla somaliska företag, främst i storstäderna.
Varje fredag finns det också folk nere på Rinkebytorg som samlar in pengar till de behövande.

Lyssna gärna på tidigare SR-s Konfliktprogram om situationen i Somalia:
”Islamism på Afrikans horn”
”Somalias glömda katastrof”
”Dragkampen om Somalia”

Gästskribent: Ahmed Siraj

Läs även andra bloggares åsikter om Somalia, Etiopien, Konflikt, Ockupation, USA, Mänskliga Rättigheter, Terror, Terrorism, Krig Mot Terrorn, Olja, Islam, Muslimer, Frihetskamp, Demokrati, Sverige

Veckans pärlor på FFF

”Jag kan inte klandra Albert Kronberg för dessa lögner han sprider om islam och muslimer. Det är inte Alberts fel att han har fått lära sig i skolan om islams primitivitet, kvinnofientlighet, hedersvåld, barnmord etc.
Han är inget mer än ett tvättäkta barn av sin tid.
Men oavsett om man har insupit islamhat med modersmjölken eller inte, får vi ABSOLUT inte visa flathet inför islamofober. Det finns inget som kan ursäkta hets och misstänkliggörande av den muslimska minoriteten. Albert Kronbergs lögner har medeltida rötter, om det skrev Pål Levin i DN förrigår;”

Pärlor hittades under artikel av Ahmed Siraj

 

Jakten på Kings Dröm…

Idag är det 40 år sedan Martin Luther King mördades. Han var bara 39 år.

Hela världen minns idag medborgarrättskämpens långa kamp och hans dröm. Kings drivkraft var visionen och tron på att ett annat Amerika var möjligt. Ett Amerika för alla, där alla var lika värda och lika inför lagen oavsett ras och tro. Ett samhälle fri från rasism, diskriminering och sociala orättvisor. Kings berömda frihetstal ”I have a dream” ekar i mångas hjärtan och inspirerar miljontals människor världen över.

Martin Luther Kings dröm har besannats och många afrikanamerikaner åtnjuter idag frukterna av medborgarrättsrörelsens kamp. Landet har påtagliga förändringar mot det bättre men det är en bra bit till drömmens fulländande. Fortfarande brottas Afrikanamerikaner med diskriminering med rasistiska förtecken. Ett sådant exempel är Jena 6 fallet som uppmärksammades förra året.

Gårdagens diskriminering och rasismen finns i princip inte men en ny typ av rasism håller på att smyga in i det offentliga rummet.

Rättvisan och friheten som medborgarrättsrörelsens i sin långa kamp åstadkommit är inte evigt vunnet seger, utan måste återvinnas dagligen.

Förevigt ihågkommen, för kampen du förde

Alltid älskad, för den du var

Är du i vårt innersta gömd.

Gästskribent: Ahmed Siraj

Lärarstudent

Andra bloggar om: Martin Luther King Jr, Rasism, Frihet, Främlingsfientlighet, Frihetskämpe, Demokrati, USA, Kamp, Fred, Konflikt, Slaveri

Moskeattentat är inte islamkritik

Det är skrämmande hur liberaler och högerextrema grupper ivrigt försöker skyla över den växande och uppenbara islamofobin.

Andreas Malm slog larm om den accelererande islamofobin i Europa i sin artikelserie på DN:s kultursida. Han skrev bland annat om en relativt ny litteratur genre som håller på att ta form, en så kallad ”eurabien litteratur”. Litteraturens utmärkande drag kännetecknas av hat mot muslimer samt islam, sammanflätad med en stor muslimsk konspiration vars ändamål är ”att förvandla Europa samt västvärlden till ett islamiskt skräckvälde”.

Vi befinner oss idag i en situation där den grövsta hatpropagandan sedan andra världskriget är i rullning. Hatpredikanter förkunnar konstant om en påstådd överhängande fara som islam och muslimer utgör.

Artikelserien kastar ljus över den växande islamofobin och är en uppmaning till det politiska etablissemanget samt svenska folket att vakna upp ur likgiltigheten och ta ställning mot antimuslimska yttringar.

 

Som svar på Andreas Malms larm sattes en fördunklingskampanj igång vilken sköljde över media samt bloggsfären likt en våg. En kedja av kampanjer med olika hatnyanser har plötsligt enat liberaler med högerextrema grupper, som ivrigt försöker bagatellisera den växande och uppenbara islamfobin i vårt land.

Hastigt började dessa kretsar gapa högt om islamkritik och yttrandefrihet!

Kulturskribenten Carl Rudbeck menar på fullaste allvar att Andreas Malm har ljugit ihop ett renodlat skräckscenario om islamofobin samt hatet mot muslimer. Toppen av isberget kom när kulturskribenten i sin bagatelliseringsiver hävdade att ”…det vore klokt att sluta använda ordet islamfobi…”.

Rudbeck menar att islamfobi inte finns och att det snarare handlar om fördomar samt okunskap. Han menar också precis som Torbjörn Elensky, Dilsa Demirbag Sten, Per Gudmundsson och Jimmie Åkesson att islamofobin är skrämselord samt ett sätt att tysta ner kritiken mot islam. Dessa påståenden är kvittot på hur långt en del är beredda att gå i bagatelliseringen av den hets och hatpropaganda som sveper över hela västvärlden samt det som den muslimska minoriteten är utsatt för.

Faktum är att lögner inte blir sanning oavsett hur ofta de än upprepas! Muslimer vill inte sätta munkavle på yttrandefriheten utan vill försvara den mot dem som undergräver den.

 

Vad Rudbeck och ”Company” inte förmår förstå är att moskéattentat, gravskändningar, mordhot och andra antimuslimska yttringar inte har något med islamkritik att göra! Det hela bottnar i djupt rotade föreställningar om muslimer som inte kommit nerdimpande från himlen utan är av gamla dagar.

Vad beträffar islamkritik så välkomnar vi, muslimer, det mot förmodan att det är sakligt och att det inte uttrycks i islamofobiskt ordalag eller andemening. Och verkligheten är att vi har uppmärksammat en del kretsar som medvetet bedriver organiserat hets gentemot den muslimiska minoriteten, vilken rör sig i grå – zonen mellan det tillåtna och det förbjudna.

Det är kretsar som utnyttjar demokratins tolerans för att undergräva den. Men vi får inte tillåta att det blir en oemotsagd handling..!

Sedan kan man fråga sig var går gränsen mellan renodlat hets och islamofobisk hatpropaganda och islamkritik? Alltför ofta glider många så kallade ”islamkritiker” bort från kritik över till allmänt angrepp mot muslimer och islam.

Det är skrämmande att se hur Sverigedemokraterna får vind i seglen i kölvattnet av islamdebatten. Hur förhatlig deras rasistiska ideologi än må vara, så är det en demokratisk rättighet att vara avvikande. Sd vill ta sig till riksdagen genom att utnyttja demokratin, men vi vet vad Sd står för! Låt oss inte luras av demokratins fiender i fårakläder!

 

En sak är det ingen tvekan om att hetsen och det organiserade hatet mot muslimer blir tydligare samt att avståndet mellan ord och handling blir kortare.

Detta är den obehagliga sanningen, det som tydligen inte får sägas högt med tanken på reaktionen och fördunklingskampanjen som ämnade till att skrämma Andreas Malm till tystnad.

Vi måste bekämpa det organiserade hatet som med våld och islamofobiska läror undergräver vår demokrati. Därför är det ytterst viktigt att demokratin inte får falla undan eller visa flathet inför islamofober. Kampen mot islamfobin blir hycklande om man inte talar klartext om den påtagliga hetsen som bedrivs mot muslimer.

 

Och det finns ingen anledning till att göra frågan om islamofobi till en fråga om islamkritik eftersom moskeattentat inte är islamkritik utan ett uttryck för hat och förakt.

Gästskribent på FFF: Ahmed Siraj

Lärarstudent

Läs även andra bloggares åsikter om Islam, Muslimer, Islamofobi, Antisemitism, Sverige, Sverigedemokraterna, Koranen, Moskéer, Attentat, Terrorism, Rasism, SD, Integration, Diskriminering, Hatbrott, Andreas Malm