Dikter från Guantanamo

Dikter från Guantanamo / i översättning av Harald Hultqvist
Under hela dess existens har fångarna på fängelset i Guantánamo Bay skrivit poesi. Först med tandkräm på frigolitmuggar, efter något år fick de tillgång till papper och penna. Några dikter har nu samlats och på initiativ av amerikanska advokater givits ut av University of Iowa Press.
Översättningarna som här återges är gjorda från de engelskspråkiga versionerna som de står tryckta i boken. De arabiska originalen betraktas som en säkerhetsrisk och är fortfarande hemligstämplade.

Dikterna hämtade ur ”Poems from Guantánamo”
The Detainees Speak / Red. Marc Falkoff
University of Iowa Press, 2007

Sami al Haj

Sami al Haj är sudanesisk medborgare och journalist. Han bevakade konflikten i Afghanistan för tevekanalen al-Jazeera när han greps 2001 och fråntogs sitt pass och presskort. I januari 2002 överlämnades han till USA:s styrkor och torterades både vid Bagrams flygbas och i Kandahar innan han i juni 2002 fördes till Guantánamo Bay. USA:s militär hävdar att han arbetade som ekonomisk mellanhand för tjetjenska rebeller och att han hjälpte al-Qaida och andra extremister, men har inte offentliggjort några bevis till stöd för dessa anklagelser. Haj släptes fri från Guantanamo efter 6 år.

Förödmjukad i bojorna
När jag hörde duvor kuttra i träden,
Täcktes mitt ansikte av brännande tårar.
När lärkan drillade, samlade sig mina tankar
I ett budskap till min son.
Mohammad, jag är plågad.
I min förtvivlan är Gud min enda tröst.
Förtryckarna driver sitt spel med mig,

Där de rör sig fritt i världen.
De ber mig spionera på mina landsmän,
Hävdar att det vore en god gärning.
De erbjuder pengar och mark,
Och frihet att flytta vart det behagar mig.
Deras frestelser fångar
Min uppmärksamhet likt himlens blixtar.
Men deras gåva är en lömsk orm,
Med hyckleriet som gift i sin mun.
De har monument ägnade friheten
Och åsiktsfrihet som väl är.
Men jag förklarade för dem att
Arkitektur är inte rättvisa.
Amerika, du rider på de faderlösas ryggar,
Och terroriserar dem dagligen.
Bush, tag dig i akt.

Världen känner igen en högmodig lögnare.
Jag vänder min sorg och mina tårar till Gud.
Jag längtar hem och är förtryckt.
Mohammad, glöm mig inte.
Stöd din faders sak, han fruktar Gud.
Jag förödmjukades i bojorna
Hur kan jag nu dikta? Hur kan jag nu skriva?
Efter bojorna och nätterna och lidandet och tårarna,
Hur kan jag skriva poesi?
Min själ är lik ett brusande hav, upprört av kval,
vilt av plågor.
Jag är fängslad, men brotten är deras, som fängslat mig.
Jag är överväldigad av oro.
Herre, förena mig med min son Mohammad.
Herre, ge välgång åt de rättfärdiga.

Osama Abu Kabir
Osama Abu Kabir är en jordansk vattentanksbilförare som jobbade för stadsförvaltningen i Amman. Efter att ha anslutit sig till den muslimska missionsrörelsen Jama’at al-Tablighi reste han till Afghanistan, där han fängslades av talibanernas motståndare och överlämnades till USA:s militär. Hans kvarhållande rättfärdigas bland annat med att han greps med en digitalklocka från Casio, ett märke som medlemmar av al-Qaida sägs föredra, eftersom vissa modeller kan användas för att detonera bomber. Kabir kvarhålls fortfarande på Guantánamo.

Är det sant?
Är det sant att gräset åter växer efter regnet?
Är det sant att blommorna kommer att gro till våren?
Är det sant att flyttfåglarna kommer att flyga hem igen?
Är det sant att laxen simmar uppför sin flod?
Det är sant. Detta är sant. Allt detta är under.
Men är det sant att vi en dag ska lämna Guantánamo Bay?
Är det sant att en dag ska vi återvända hem?
I drömmen seglar jag, jag drömmer om hemmet.
Att vara hos mina barn, var och en en del av mig;
Att vara hos min fru och dem jag älskar;
Att vara hos mina föräldrar, de ömmaste hjärtan i världen.
Jag drömmer om att vara hemma, att vara ute ur denna bur.

Men hör du mig Domare, hör du mig alls?
Vi är oskyldiga här, inget brott har vi begått.
Släpp ut mig, släpp ut oss, om ännu det finns
Rättvisa och medkänsla någonstans i denna värld.

Jumah al Dossari
Jumah al Dossari är en 33-årig bahreinare och far till en ung dotter. Han har suttit fängslad på Guantánamo Bay i över fem år. Utöver att vara fängslad utan att vara anklagad eller dömd, har Dossari blivit utsatt för olika typer av fysisk och psykisk misshandel. Något av detta beskrivs i Inside the Wire, en rapport från Guantánamofängelset av före detta underrättelsesoldaten Erik Saar. Dossari har hållits isolerad sedan slutet av 2003, och enligt USA:s militär försökt ta livet av sig tolv gånger under fängelsetiden. Vid ett tillfälle hittades han av sin advokat, hängd med en snara om halsen och blödande från ett djupt sår i armen.

Dödsdikt
Ta mitt blod.
Ta min svepning och
Mina kvarlevor.
Ta foton av mitt lik vid graven, ensamt.
Skicka dem ut i världen,
Till domarna och
Till samvetets folk,
Skicka dem till de principfasta och de oväldiga.
Och låt dem bära skuldens börda, inför världen,
Av denna oskyldiga själ.
Låt dem bära bördan, inför sina barn och inför historien,
Av denna förspillda, syndfria själ,
Av denna själ som lidit i händerna på ”fredens beskyddare”.

Läs även andra bloggares åsikter om Guantanamo, USA, Mänskliga Rättigheter, Krig, Terrorism, Islam, Muslimer, Genevekonventionen, Sverige, Olja, Rättvisa, Demokrati, Koncentrationsläger