Jag var en flykting som korsade sitt spår

Mötet med Sverige var annorlunda…

Jag var van att besöka olika länder som turist eller som student, men…
Denna gång hade jag en helt okänd roll – Jag var ingen, från ingenstans.
Jag var bara ett nummer, 441 och min syster var 442, som kom från ett land som inte existerar länge.

När jag kom in i Sveriges tullkontroll, tog man mitt pass och sa att allt ska ordna sig.
Vi åkte i en buss från Ystad till Bollnäs.

Det var en lång resa, och trots att Sverige är ett vackert land, gillade man ingenting som man såg då. På så sätt reagerar dem flesta människor som lämnade sitt land ofrivilligt med massor av skräckbilder i ögonen fulla av tårar.

Naturen var skrämmande för mig.
Tallskogen utan början och utan slut.

Några få andra trädarter kunde jag se, men tallarna blev jag snabbt trött på.

Finns det någonting annat…? Undrade jag. Det kändes som att vi är på en och samma väg, trots att vi reste under flera timmar. Och liksom en riktig Balkan-människa, saknade jag att se några berg. Allt var platt … och glatt.
Jag kunde aldrig tro att jag en gång i framtiden skulle älska det som jag då tittade snett på.

Vi blev ca 300 personer, ensamstående och familjer, som placerades i en tidigare psykiatri i Bollnäs, där fick vi vars sitt rum på ca 4-5 m2, med fönstret som inte gick att öppna. Kök och toaletter fick vi dela.
Mitt emot den här byggnaden var det andra psykiatrin, som inte omvandlades till flykttingförläggning. Dom första svenskar som vi fick se genom fönstret, var personer i tvångströjor som knuffades fram genom långa inglasade korridorer i huset mitt emot.

Jag spenderade hela dagen i skogen och plockade upp blåbär med polacker, bara för att undvika att se den här bilden. Tallskogen blev min terapi efter krigsbilder som satte sig fast och rullades ständigt under nätterna.
Redan efter en månad i Sverige fick jag tjäna mina första pengar på blåbär, då köpte jag färg och målarduk. Några tavlor som jag gjorde såldes till en advokatbyrå och en grekisk restaurang i Bollnäs.
Jag minns att vi alla, mer eller mindre skämdes att ta emot 240 kr per vecka som bidrag, för att enligt systemet i vårt tidigare land, brukade bara krigsinvalider, handikappade och utvecklingsstörda få liknande hjälp. Vi kunde inte förstå att en frisk och normal människa skulle ta emot dem pengarna. Därför blev vi varje dag flera och flera som plockade upp blåbär, för att stolt tacka nej till veckolönen.

Ibland, hade vi tråkigt och startade brandlarmet, och då var det jätte roligt att träffa brandmän och snacka lite om livet och världen. Vi talade om att vi var ”normala galningar” som ville bjuda på mat och fest.
En gång blev vår psykiatri omringad av nazisterna som satte eld på förläggningen, och då kom våra kära brandmän ganska sent, så att vi själva har klarat av branden och evakuerades alla utan skador. Tvärtom, blev det nazisterna som fick smällen av några killar från hemlandet så att dem fick ligga på sjukhuset.

Ja, vi blev besökta av snälla och goda människor också, liksom tanter som behövde städhjälp, småföretagare som behövde bilmekaniker och Jehovas Vittne.
En person kom och presenterade sig och sa att han ska lära oss svenska, och tog från varje person (minns inte bra, men troligen 100 kr), sen försvann han spårlöst.
Första möte med Sverige var inte ett positivt intryck, men senare fick jag älska även det svåra och tuffa som blir min egen historia i ett nytt land där jag bestämde mig att leva.

Min vidare resa blev till Kramfors och sen till Umeå, där efter 2 års väntan fick jag uppehållstillstånd.

Andra bloggar om: Flykttingar, Invandring, Invandrare, Rasism, Diskriminering, Sverige, Politik

Jag var en flykting som korsade sitt spår

Mötet med Sverige var annorlunda…

Jag var van att besöka olika länder som turist eller som student, men…
Denna gång hade jag en helt okänd roll – Jag var ingen, från ingenstans.
Jag var bara ett nummer, 441 och min syster var 442, som kom från ett land som inte existerar länge.

När jag kom in i Sveriges tullkontroll, tog man mitt pass och sa att allt ska ordna sig.
Vi åkte i en buss från Ystad till Bollnäs.

Det var en lång resa, och trots att Sverige är ett vackert land, gillade man ingenting som man såg då. På så sätt reagerar dem flesta människor som lämnade sitt land ofrivilligt med massor av skräckbilder i ögonen fulla av tårar.

Naturen var skrämmande för mig.
Tallskogen utan början och utan slut.

Några få andra trädarter kunde jag se, men tallarna blev jag snabbt trött på.

Finns det någonting annat…? Undrade jag. Det kändes som att vi är på en och samma väg, trots att vi reste under flera timmar. Och liksom en riktig Balkan-människa, saknade jag att se några berg. Allt var platt … och glatt.
Jag kunde aldrig tro att jag en gång i framtiden skulle älska det som jag då tittade snett på.

Vi blev ca 300 personer, ensamstående och familjer, som placerades i en tidigare psykiatri i Bollnäs, där fick vi vars sitt rum på ca 4-5 m2, med fönstret som inte gick att öppna. Kök och toaletter fick vi dela.
Mitt emot den här byggnaden var det andra psykiatrin, som inte omvandlades till flykttingförläggning. Dom första svenskar som vi fick se genom fönstret, var personer i tvångströjor som knuffades fram genom långa inglasade korridorer i huset mitt emot.

Jag spenderade hela dagen i skogen och plockade upp blåbär med polacker, bara för att undvika att se den här bilden. Tallskogen blev min terapi efter krigsbilder som satte sig fast och rullades ständigt under nätterna.
Redan efter en månad i Sverige fick jag tjäna mina första pengar på blåbär, då köpte jag färg och målarduk. Några tavlor som jag gjorde såldes till en advokatbyrå och en grekisk restaurang i Bollnäs.
Jag minns att vi alla, mer eller mindre skämdes att ta emot 240 kr per vecka som bidrag, för att enligt systemet i vårt tidigare land, brukade bara krigsinvalider, handikappade och utvecklingsstörda få liknande hjälp. Vi kunde inte förstå att en frisk och normal människa skulle ta emot dem pengarna. Därför blev vi varje dag flera och flera som plockade upp blåbär, för att stolt tacka nej till veckolönen.

Ibland, hade vi tråkigt och startade brandlarmet, och då var det jätte roligt att träffa brandmän och snacka lite om livet och världen. Vi talade om att vi var ”normala galningar” som ville bjuda på mat och fest.
En gång blev vår psykiatri omringad av nazisterna som satte eld på förläggningen, och då kom våra kära brandmän ganska sent, så att vi själva har klarat av branden och evakuerades alla utan skador. Tvärtom, blev det nazisterna som fick smällen av några killar från hemlandet så att dem fick ligga på sjukhuset.

Ja, vi blev besökta av snälla och goda människor också, liksom tanter som behövde städhjälp, småföretagare som behövde bilmekaniker och Jehovas Vittne.
En person kom och presenterade sig och sa att han ska lära oss svenska, och tog från varje person (minns inte bra, men troligen 100 kr), sen försvann han spårlöst.
Första möte med Sverige var inte ett positivt intryck, men senare fick jag älska även det svåra och tuffa som blir min egen historia i ett nytt land där jag bestämde mig att leva.

Min vidare resa blev till Kramfors och sen till Umeå, där efter 2 års väntan fick jag uppehållstillstånd.

Andra bloggar om: Flykttingar, Invandring, Invandrare, Rasism, Diskriminering, Sverige, Politik

Varför vet man så lite om Nikola Tesla?

Jag är jätte förvånad att folk i det här landet vet så lite eller ingenting om den här mannen… Och det känns smärtsamt att ett geni från mitt vilda Balkan blev plötsligt ingenting – och Edison är någonting (fast på Teslas räkning). Diskriminering..?!

Sanningen är likväl att det var Tesla som skapade grunden till så att säga hela dagens elektroteknik. Mannen som tog ut det första patentet på en radiosändare / mottagare, vann förövrigt en dragkamp mot självaste Marconi om patenträttigheterna till radion då USA:s högsta domstol tog upp fallet för över fyrtio år sedan.

Samme man står också bakom alla uppfinningarna och patenten på den grundteknologi som idag möjliggör ett allmänt bruk av växelström till belysning och för att driva elektrisk utrustning. Glödlampa är en av Teslas 700 uppfinningar.

Han uppfann induktionsmotorn som är den mest använda, elektriska motor typen, oljebadkondensatorn som är en oundgänglig del i varje kraftverk, samt all den utrustning som krävs för att producera och distribuera flerfasig växelström.

Kort före år 1900 gjorde Tesla sitt livs största kupp i konkurrens med Edison och hans stora bolag.

Han tog hem kontraktet på strömförsörjningen för staden New York.

Patenten hade han tagit ut redan 1888, men de köptes senare upp av det blygsamma företaget Westing house, där Tesla en kort tid var delägare och chefsingenjör.
Tesla var också pionjär inom lysrörs – teknologin.

Under världsutställningen Chicago år 1893 var hans trådlösa belysning århundradets stora sensation (!) 1897 konstruerade han en radiostyrd båt som fungerade utmärkt (!)

Vi har redan nämnt att han lade grunden till modern radio och TV med sina patent.

Tesla kunde inte bli mer förolämpad än när han fick reda på att han skulle dela Nobelpriset med
Edison, (!) mannen som ALLA sina patent hade stulit från Tesla. Då vägrade han ta emot priset.
Priset gick istället till den svenske uppfinnaren Gustaf Dalén. (Vem f * n Gustaf är..?) )

Andra bloggar om: Nikola Tesla, Balkan, USA, Sverige, Vetenskap, Teknologi, Industri

Varför vet man så lite om Nikola Tesla?

Jag är jätte förvånad att folk i det här landet vet så lite eller ingenting om den här mannen… Och det känns smärtsamt att ett geni från mitt vilda Balkan blev plötsligt ingenting – och Edison är någonting (fast på Teslas räkning). Diskriminering..?!

Sanningen är likväl att det var Tesla som skapade grunden till så att säga hela dagens elektroteknik. Mannen som tog ut det första patentet på en radiosändare / mottagare, vann förövrigt en dragkamp mot självaste Marconi om patenträttigheterna till radion då USA:s högsta domstol tog upp fallet för över fyrtio år sedan.

Samme man står också bakom alla uppfinningarna och patenten på den grundteknologi som idag möjliggör ett allmänt bruk av växelström till belysning och för att driva elektrisk utrustning. Glödlampa är en av Teslas 700 uppfinningar.

Han uppfann induktionsmotorn som är den mest använda, elektriska motor typen, oljebadkondensatorn som är en oundgänglig del i varje kraftverk, samt all den utrustning som krävs för att producera och distribuera flerfasig växelström.

Kort före år 1900 gjorde Tesla sitt livs största kupp i konkurrens med Edison och hans stora bolag.

Han tog hem kontraktet på strömförsörjningen för staden New York.

Patenten hade han tagit ut redan 1888, men de köptes senare upp av det blygsamma företaget Westing house, där Tesla en kort tid var delägare och chefsingenjör.
Tesla var också pionjär inom lysrörs – teknologin.

Under världsutställningen Chicago år 1893 var hans trådlösa belysning århundradets stora sensation (!) 1897 konstruerade han en radiostyrd båt som fungerade utmärkt (!)

Vi har redan nämnt att han lade grunden till modern radio och TV med sina patent.

Tesla kunde inte bli mer förolämpad än när han fick reda på att han skulle dela Nobelpriset med
Edison, (!) mannen som ALLA sina patent hade stulit från Tesla. Då vägrade han ta emot priset.
Priset gick istället till den svenske uppfinnaren Gustaf Dalén. (Vem f * n Gustaf är..?) )

Andra bloggar om: Nikola Tesla, Balkan, USA, Sverige, Vetenskap, Teknologi, Industri

Kvinna är inte vara..!

Häromdagen så såg jag en gigantisk reklambild på fasaden nära Åhlens på Drottninggatan, kanske 10 M2 och där står en välsminkad blondin med stora bröst i minikjol.

Gissa vad hon gjorde reklam för?

EN HANDKLOCKA!

Ja, en liten klocka som knappt syns på hennes hand och det är hennes fina kropp som utmärker sig mest för att sälja den här varan!

Runt omkring, ser jag bara en öppen ”köttmarknad”.

Bröst, bröst och bara bröst… lår, sen rumpa som utmärker sig i tajta jans, och sen bröst, bröst, bara bröst… Kött överallt och jag ska inte vara förvånad att en del män blev ”vegetarianer”.
Det tyder på att det handlar om en enorm press på kvinnan.

Hon har inte samma lön som en man, även om hon har samma utbildning och jobbar med samma uppgifter. Överallt, även i riksdagen eller inom media talar man om kvinnan som måste kämpa för att ”komma upp på samma nivå som en man”, vilket bekräftar att hon är någonstans i andra raden, någonstans i hörnet där hon kan koka kaffe åt sin chef.

Så, började kvinnor mer och mer utmärka värde där dom är mest säkra på – skönhet.

Kvinnan säger JA till massaker på sin egen kropp för att få större bröst.
Det känns som att det handlar om en ständig kamp att duga i mannens värld, oavsett om den mänskliga varelse som kallas kvinna finns någonstans i arabvärlden eller i västvärlden.

Andra bloggar om: Kvinnor, Samhälle, Diskriminering, Media, Reklam, Sverige

Kvinna är inte vara..!

Häromdagen så såg jag en gigantisk reklambild på fasaden nära Åhlens på Drottninggatan, kanske 10 M2 och där står en välsminkad blondin med stora bröst i minikjol.

Gissa vad hon gjorde reklam för?

EN HANDKLOCKA!

Ja, en liten klocka som knappt syns på hennes hand och det är hennes fina kropp som utmärker sig mest för att sälja den här varan!

Runt omkring, ser jag bara en öppen ”köttmarknad”.

Bröst, bröst och bara bröst… lår, sen rumpa som utmärker sig i tajta jans, och sen bröst, bröst, bara bröst… Kött överallt och jag ska inte vara förvånad att en del män blev ”vegetarianer”.
Det tyder på att det handlar om en enorm press på kvinnan.

Hon har inte samma lön som en man, även om hon har samma utbildning och jobbar med samma uppgifter. Överallt, även i riksdagen eller inom media talar man om kvinnan som måste kämpa för att ”komma upp på samma nivå som en man”, vilket bekräftar att hon är någonstans i andra raden, någonstans i hörnet där hon kan koka kaffe åt sin chef.

Så, började kvinnor mer och mer utmärka värde där dom är mest säkra på – skönhet.

Kvinnan säger JA till massaker på sin egen kropp för att få större bröst.
Det känns som att det handlar om en ständig kamp att duga i mannens värld, oavsett om den mänskliga varelse som kallas kvinna finns någonstans i arabvärlden eller i västvärlden.

Andra bloggar om: Kvinnor, Samhälle, Diskriminering, Media, Reklam, Sverige

Iran utan synder och homosexuella

SvD:

”Det kontroversiella talet av Irans president Mahmoud Ahmadinejad på Columbiauniversitetet i New York kantades av hårda anklagelser och ordväxlingar.
”Han beter sig precis som en småaktig och grym diktator”, sade rektorn Lee Bollinger – samtidigt som Ahmadinejad själv hävdade att Iran inte har några homosexuella och att Israels framtid bör avgöras med ett val”.

Det är väldigt svårt att förstå varför man gav utrymme till den här regimskurken att tala i Columbiauniversitet.
Behövde man undervisning om hur begår man brott mot mänskliga rättigheter ..?

Andra bloggar om: Iran, Israel, USA, Krig, Regim, Diktatur, Mänskliga Rättigheter

Iran utan synder och homosexuella

SvD:

”Det kontroversiella talet av Irans president Mahmoud Ahmadinejad på Columbiauniversitetet i New York kantades av hårda anklagelser och ordväxlingar.
”Han beter sig precis som en småaktig och grym diktator”, sade rektorn Lee Bollinger – samtidigt som Ahmadinejad själv hävdade att Iran inte har några homosexuella och att Israels framtid bör avgöras med ett val”.

Det är väldigt svårt att förstå varför man gav utrymme till den här regimskurken att tala i Columbiauniversitet.
Behövde man undervisning om hur begår man brott mot mänskliga rättigheter ..?

Andra bloggar om: Iran, Israel, USA, Krig, Regim, Diktatur, Mänskliga Rättigheter

En liten del av IV-e Genèvekonventionen

Under ockupation är det förbjudet för ockupanten att

— Diskriminera med hänsyn till ras, hudfärg, trostillhörighet e.d.(GK IV 3);
— Mot skyddade personer tillgripa våld mot liv och person i synnerhet mord, stympning, grym behandling och tortyr (GK IV 3);
— Kränka den personliga värdigheten (a.st.);

— Tillämpa kollektiva bestraffningar mot skyddade personer (GK IV 33);
— Utöva repressalier mot skyddade personer och deras egendom (a.st.);
— Tvinga befolkningen att flytta vare sig enskilt eller i massa (GK IV 49);
— Förstöra fast eller lös egendom vare sig egendomen tillhör privatpersoner eller det allmänna (GK IV 53);

— Rekvirera livsmedel och andra varor utan hänsyn till civilbefolkningens behov (GK IV 55);

Ockupanten är skyldig att
— Behandla civilbefolkningen humant och med respekt för person, ära, familjerättigheter, religion och skydda den mot våld och hot (GK IV 27);

— Underlätta att verksamheten fortsätter i skolor och andra anstalter för barnavård och barnuppfostran (GK IV 50);
— Säkerställa befolkningens försörjning med livsmedel och läkemedel, även att importera om det behövs, allt i den utsträckning det står i ockupationsmaktens förmåga (GK IV 55)
— Säkerställa och vidmakthålla sjukvårdsanläggningar och allmän hälsovård och hygien, särskilt genom profylaktiska åtgärder mot epidemier (GK IV 56);
— Tillåta nödvändiga hjälpsändningar till befolkningen (GK IV 59);

Ockupationsmakten får
— Utfärda bestämmelser som behövs bl.a. för att trygga säkerheten för sig själv (GK IV 64); sådana bestämmelser får inte träda i kraft förrän de bragts till befolkningens kännedom på dess eget språk; de får inte ha retroaktiv verkan (GK IV 65);

— lagföra överträdelser av sådana bestämmelser vid militärdomstol i det ockuperade landet och som den själv upprättat och som inte får vara politisk (GK IV 66);

— Internera eller till bestämd vistelseort förvisa skyddade personer, om det behövs på grund av tvingande säkerhetsskäl; sådana beslut skall fattas i enlighet med ett lagligt förfarande som föreskrivs i GK IV (GK IV 78); om sålunda internerade finns utförliga bestämmelser i GK IV 79-135.

Om motstånd mot ockupanten

Deltagare i väpnat motstånd, av typen partisankrig, måste uppfylla folkrättens krav på att på sina kläder bära ett fastsittande tydligt igenkännbart tecken som kan ses på avstånd, att stå under ansvarigt befäl, att bära sina vapen öppet och att iaktta krigets lagar och bruk.

Tas de vid en sådan aktion till fånga, skall de behandlas som krigsfångar.

Annars riskerar de att behandlas som brottslingar eller t.o.m. ännu hårdare.

När det gäller andra motståndsformer än väpnat motstånd är läget folkrättsligt sett svårare att beskriva. Ockupanten får internera skyddade personer, om det är ”tvingande nödvändigt” av säkerhetsskäl. Sådan internering skall beslutas av militärdomstol.

Dess avgörande skall gå att överklaga.

De åtgärder som kan vidtas inom ramen för civilt motstånd är självfallet av de mest skiftande slag. De syftar till att störa ockupanten och försvåra hans ockupation.

I vad mån han tillgriper internering mot ledningen för eller deltagare i sådana åtgärder blir sannolikt beroende av i vad mån världsopinionens ögon riktas mot honom.

Finns en sådan uppmärksamhet, kan exempelvis manifestationer av opinion mot ockupanten bland civilbefolkningen vara svåra att beteckna som hot mot hans säkerhet och därmed som grund för internering.

Saknar å andra sidan omvärlden intresse för vad som pågår inom det ockuperade området, ökar gissningsvis ockupantens handlingsfrihet.

KÄLLOR: Krigets lagar – folkrättsliga konventioner gällande under krig, neutralitet och ockupation (SOU 1979:73) Adam Roberts, Ockupation, motstånd och folkrätt, Centralförbundet Folk och Försvar 1981 Kompletterande motståndsformer – betänkande av motståndsutredningen (SOU 1984:10) Folkrätten i krig – rättsregler under väpnade konflikter – tolkning, tillämpning och undervisning (SOU 1984:56)

Andra bloggar om: Israel, Palestina, Mellanöstern, Ockupation, Genèvekonventionen, Mänskliga Rättigheter

En liten del av IV-e Genèvekonventionen

Under ockupation är det förbjudet för ockupanten att

— Diskriminera med hänsyn till ras, hudfärg, trostillhörighet e.d.(GK IV 3);
— Mot skyddade personer tillgripa våld mot liv och person i synnerhet mord, stympning, grym behandling och tortyr (GK IV 3);
— Kränka den personliga värdigheten (a.st.);

— Tillämpa kollektiva bestraffningar mot skyddade personer (GK IV 33);
— Utöva repressalier mot skyddade personer och deras egendom (a.st.);
— Tvinga befolkningen att flytta vare sig enskilt eller i massa (GK IV 49);
— Förstöra fast eller lös egendom vare sig egendomen tillhör privatpersoner eller det allmänna (GK IV 53);

— Rekvirera livsmedel och andra varor utan hänsyn till civilbefolkningens behov (GK IV 55);

Ockupanten är skyldig att
— Behandla civilbefolkningen humant och med respekt för person, ära, familjerättigheter, religion och skydda den mot våld och hot (GK IV 27);

— Underlätta att verksamheten fortsätter i skolor och andra anstalter för barnavård och barnuppfostran (GK IV 50);
— Säkerställa befolkningens försörjning med livsmedel och läkemedel, även att importera om det behövs, allt i den utsträckning det står i ockupationsmaktens förmåga (GK IV 55)
— Säkerställa och vidmakthålla sjukvårdsanläggningar och allmän hälsovård och hygien, särskilt genom profylaktiska åtgärder mot epidemier (GK IV 56);
— Tillåta nödvändiga hjälpsändningar till befolkningen (GK IV 59);

Ockupationsmakten får
— Utfärda bestämmelser som behövs bl.a. för att trygga säkerheten för sig själv (GK IV 64); sådana bestämmelser får inte träda i kraft förrän de bragts till befolkningens kännedom på dess eget språk; de får inte ha retroaktiv verkan (GK IV 65);

— lagföra överträdelser av sådana bestämmelser vid militärdomstol i det ockuperade landet och som den själv upprättat och som inte får vara politisk (GK IV 66);

— Internera eller till bestämd vistelseort förvisa skyddade personer, om det behövs på grund av tvingande säkerhetsskäl; sådana beslut skall fattas i enlighet med ett lagligt förfarande som föreskrivs i GK IV (GK IV 78); om sålunda internerade finns utförliga bestämmelser i GK IV 79-135.

Om motstånd mot ockupanten

Deltagare i väpnat motstånd, av typen partisankrig, måste uppfylla folkrättens krav på att på sina kläder bära ett fastsittande tydligt igenkännbart tecken som kan ses på avstånd, att stå under ansvarigt befäl, att bära sina vapen öppet och att iaktta krigets lagar och bruk.

Tas de vid en sådan aktion till fånga, skall de behandlas som krigsfångar.

Annars riskerar de att behandlas som brottslingar eller t.o.m. ännu hårdare.

När det gäller andra motståndsformer än väpnat motstånd är läget folkrättsligt sett svårare att beskriva. Ockupanten får internera skyddade personer, om det är ”tvingande nödvändigt” av säkerhetsskäl. Sådan internering skall beslutas av militärdomstol.

Dess avgörande skall gå att överklaga.

De åtgärder som kan vidtas inom ramen för civilt motstånd är självfallet av de mest skiftande slag. De syftar till att störa ockupanten och försvåra hans ockupation.

I vad mån han tillgriper internering mot ledningen för eller deltagare i sådana åtgärder blir sannolikt beroende av i vad mån världsopinionens ögon riktas mot honom.

Finns en sådan uppmärksamhet, kan exempelvis manifestationer av opinion mot ockupanten bland civilbefolkningen vara svåra att beteckna som hot mot hans säkerhet och därmed som grund för internering.

Saknar å andra sidan omvärlden intresse för vad som pågår inom det ockuperade området, ökar gissningsvis ockupantens handlingsfrihet.

KÄLLOR: Krigets lagar – folkrättsliga konventioner gällande under krig, neutralitet och ockupation (SOU 1979:73) Adam Roberts, Ockupation, motstånd och folkrätt, Centralförbundet Folk och Försvar 1981 Kompletterande motståndsformer – betänkande av motståndsutredningen (SOU 1984:10) Folkrätten i krig – rättsregler under väpnade konflikter – tolkning, tillämpning och undervisning (SOU 1984:56)

Andra bloggar om: Israel, Palestina, Mellanöstern, Ockupation, Genèvekonventionen, Mänskliga Rättigheter